Missbruk av offentlig ställning?
Publicerad 22 juni 2026
Hej,
Jag såg att det nu är bestämt att så kallade tjänstemannaansvaret ska skärpas genom att det tillkommer det nya brottet missbruk av offentlig ställning. När man läser den nya regeln är det dock lite svårt att förstå vad som faktiskt krävs för att man ska dömas för brott. Hur ska man tänka i exempelvis ett upphandlingsförfarande eller vid stödgivning, när det kan vara flera människor som är involverade i en process, och där de inblandade bidrar på olika sätt och i olika delar till processens genomförande?
Jag såg att det nu är bestämt att så kallade tjänstemannaansvaret ska skärpas genom att det tillkommer det nya brottet missbruk av offentlig ställning. När man läser den nya regeln är det dock lite svårt att förstå vad som faktiskt krävs för att man ska dömas för brott. Hur ska man tänka i exempelvis ett upphandlingsförfarande eller vid stödgivning, när det kan vara flera människor som är involverade i en process, och där de inblandade bidrar på olika sätt och i olika delar till processens genomförande?
Ellen
Publicerad 22 juni 2026
Hej Ellen,
Det stämmer att den nya bestämmelsen om missbruk av offentlig ställning nu har beslutats i riksdagen, den börjar gälla från och med den 1 augusti 2026. Det är inte möjligt att dömas för brottet på grund av händelser som ägt rum innan bestämmelsen trätt ikraft.
Den nya bestämmelsen utgör ett komplement till bestämmelsen om tjänstefel
Bestämmelsen utgör ett komplement till en redan befintlig bestämmelsen i brottsbalken, bestämmelsen om tjänstefel. I ett bredare perspektiv kan man säga att bestämmelsen också utgör ett komplement till andra närliggande brott, såsom exempelvis mutbrott och trolöshet mot huvudman, det vill säga brott som ofta förknippas med korruption. En viktig skillnad mellan tjänstefel och missbruk av offentlig ställning är att tjänstefelsbestämmelsen endast är tillämplig på handlingar som omfattar myndighetsutövning medan den nya bestämmelsen är tillämplig vid utövandet av offentlig tjänst, offentligt uppdrag eller annan offentlig verksamhet. Varken bidragsgivning som inte är författningsreglerad (exempelvis försäljning av mark till underpris som gynnar ett företag) eller offentlig upphandling anses vara myndighetsutövning och därför kan inte bestämmelsen om tjänstefel tillämpas på vissa ageranden inom ramen för sådan verksamhet. Däremot är bestämmelsen om tjänstefel tillämplig på verksamhet som kan vara vanligt förekommande i samband med exempelvis en offentlig upphandling, såsom utlämnande av allmänna handlingar.
Bestämmelsens utformning och bakgrunden till att den infördes
Enligt den nya bestämmelsen ska den som, i annat fall än som avses i 20 kapitlet 1 § brottsbalken, vid utövandet av offentlig tjänst, offentligt uppdrag eller annan offentlig verksamhet, i strid med lag eller annan författning vidtar eller underlåter att vidta en åtgärd för att få en otillbörlig förmån eller för att någon annan ska få en sådan förmån, dömas för missbruk av offentlig ställning till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller om åtgärden vidtas eller underlåts för att otillbörligt missgynna någon annan. Om brottet är grovt döms för grovt missbruk av offentlig ställning till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år.
I bestämmelsens andra stycke anges också ett antal så kallade kvalifikationsgrunder som används vid bedömningen om ett brott är av normalgraden eller om det ska bedömas som grovt.
Den nya bestämmelsen har införts då lagstiftaren ansett att bestämmelsen om tjänstefel och övriga straffrättsliga bestämmelser inte täckte in alla de ageranden som lagstiftaren ansåg vara straffvärda. Då det krävs uppsåt för bestämmelsens samtliga objektiva rekvisit för att dömas indikerar det att bestämmelsen är avsedd att ta sikte på allvarligare fall av oönskat beteende. För tjänstefel kan det räcka med oaktsamhet för att någon ska kunna dömas för det brottet.
Exempel på ageranden i en offentlig upphandling som skulle kunna utgöra missbruk av offentlig ställning (tillsammans med att avsiktligt ge sig själv eller någon annan en otillbörlig förmån eller otillbörligt missgynna någon, samt att agerandet bryter mot lagen och att agerandet sker med uppsåt):
Bestämmelsen om missbruk av offentlig ställning träffar brett inom den offentliga verksamheten, bland annat kan den aktualiseras i samband med överträdelser av upphandlings- och statsstödsreglerna. Bestämmelsen omfattar såväl tjänstemän och uppdragstagare i stat, kommun och region som förtroendevalda i politiska organ. Även detta är en skillnad i förhållande till bestämmelsen om tjänstefel, då ledamöter av en beslutande statlig eller kommunal församling inte kan dömas för tjänstefel för åtgärd som dessa vidtar i den egenskapen.
I förarbetena till den nya bestämmelsen lyftes offentlig upphandling och kommunalt stöd till enskild näringsverksamhet som några av flera områden där det ansågs nödvändigt att det finns en straffrättslig reglering för att motverka vissa beteenden. Däremot omfattas inte författningsreglerad stödgivning då sådan handläggning utgör myndighetsutövning och då omfattas av de bestämmelser som gäller för det brottet.
Det räcker inte med att en förvaltningsdomstol meddelar en dom som vinner laga kraft och som fastställer att en upphandling ska göras om, eller rättas, för att den inte genomförts i enlighet med tillämplig upphandlingslagstiftning för att någon ska kunna dömas för det nya brottet. På samma sätt kommer fastställandet av en överträdelse av statsstödsreglerna eller kommunallagens bestämmelser i övrigt i samband med exempelvis laglighetsprövning i sig inte att vara tillräckligt för att det ska vara fråga om ett straffbart agerande.
Vad krävs för att brott ska vara uppfyllt?
För att det ska föreligga ett brott enligt bestämmelsen behöver samtliga rekvisit i bestämmelsen vara uppfyllda.
Vad gäller att handlingen ska ha skett i strid med lag eller annan författning anger lagstiftaren i förarbetena till bestämmelsen att rena felbedömningar i fråga om att åtgärden skulle ha varit förenlig med lag eller annan författning faller utanför vad som är straffbart. Detsamma gäller situationer där det är osäkert vad som utgör gällande rätt eller när någon försökt men misslyckats att fullgöra sitt åtagande att agera i enlighet med lag eller författning. I det sammanhanget kan också lyftas att svensk praxis som rör offentlig upphandling och statsstöd innehåller många frågor där rättsläget är oklart.
Med ”någon annan” menas en annan person eller ett organ, till exempel ett företag, en stiftelse, en förening eller en kommun. Även åtgärder som vidtas för att gynna till exempel en vän, släkting eller ett lokalt företag, utan att gärningsmannen själv har någon nytta av åtgärden, omfattas.
Förmån avser både ekonomiska förmåner och sådana av icke-materiell art. Förmåner av ekonomiskt slag kan till exempel vara kontanter, ett fördelaktigt kontrakt, ett arvode, rabatter, upplåtelser av nyttjanderätt, arbetstjänster, provisioner, lån, borgensåtaganden och varukrediter. Andra förmåner kan vara exempelvis en anställning eller ett betyg.
Bedömningen om en förmån är otillbörlig ska göras med beaktande av samtliga omständigheter och utifrån det intresse som bestämmelsen avser att skydda. Utrymmet för att en förmån inte ska anses vara otillbörlig är enligt förarbetena till bestämmelsen litet i verksamheter där inslaget av offentlig maktutövning är stort, exempelvis inom rättsväsendet eller i andra verksamheter där förtroendeskadorna kan bli stora, som vid offentlig upphandling.
När det kommer till situationer där flera personer är involverade i olika led i en kedja, och vilken medverkan som krävs för straffansvar, anger lagstiftaren i förarbetena till bestämmelsen att en grundläggande utgångspunkt för straffrättsligt ansvarsutkrävande är att varje medverkande bedöms enligt det uppsåt (eller den oaktsamhet) som ligger denne till last. Det innebär enligt lagstiftaren att straff för gärningspersonen och andra medverkande ska fastställas individuellt och att det i de flesta fall kommer vara tydligt vem som ska ställas till svars för en gärning som ska uppfylla de kvalificerade ansvarsförutsättningarna som bestämmelsen uppställer.
Exakt var gränsen kommer att gå för ett straffbart beteende enligt den nya bestämmelsen kommer att få klargöras genom domstolspraxis.
Källhänvisningar
Det stämmer att den nya bestämmelsen om missbruk av offentlig ställning nu har beslutats i riksdagen, den börjar gälla från och med den 1 augusti 2026. Det är inte möjligt att dömas för brottet på grund av händelser som ägt rum innan bestämmelsen trätt ikraft.
Den nya bestämmelsen utgör ett komplement till bestämmelsen om tjänstefel
Bestämmelsen utgör ett komplement till en redan befintlig bestämmelsen i brottsbalken, bestämmelsen om tjänstefel. I ett bredare perspektiv kan man säga att bestämmelsen också utgör ett komplement till andra närliggande brott, såsom exempelvis mutbrott och trolöshet mot huvudman, det vill säga brott som ofta förknippas med korruption. En viktig skillnad mellan tjänstefel och missbruk av offentlig ställning är att tjänstefelsbestämmelsen endast är tillämplig på handlingar som omfattar myndighetsutövning medan den nya bestämmelsen är tillämplig vid utövandet av offentlig tjänst, offentligt uppdrag eller annan offentlig verksamhet. Varken bidragsgivning som inte är författningsreglerad (exempelvis försäljning av mark till underpris som gynnar ett företag) eller offentlig upphandling anses vara myndighetsutövning och därför kan inte bestämmelsen om tjänstefel tillämpas på vissa ageranden inom ramen för sådan verksamhet. Däremot är bestämmelsen om tjänstefel tillämplig på verksamhet som kan vara vanligt förekommande i samband med exempelvis en offentlig upphandling, såsom utlämnande av allmänna handlingar.
Bestämmelsens utformning och bakgrunden till att den infördes
Enligt den nya bestämmelsen ska den som, i annat fall än som avses i 20 kapitlet 1 § brottsbalken, vid utövandet av offentlig tjänst, offentligt uppdrag eller annan offentlig verksamhet, i strid med lag eller annan författning vidtar eller underlåter att vidta en åtgärd för att få en otillbörlig förmån eller för att någon annan ska få en sådan förmån, dömas för missbruk av offentlig ställning till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller om åtgärden vidtas eller underlåts för att otillbörligt missgynna någon annan. Om brottet är grovt döms för grovt missbruk av offentlig ställning till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år.
I bestämmelsens andra stycke anges också ett antal så kallade kvalifikationsgrunder som används vid bedömningen om ett brott är av normalgraden eller om det ska bedömas som grovt.
Den nya bestämmelsen har införts då lagstiftaren ansett att bestämmelsen om tjänstefel och övriga straffrättsliga bestämmelser inte täckte in alla de ageranden som lagstiftaren ansåg vara straffvärda. Då det krävs uppsåt för bestämmelsens samtliga objektiva rekvisit för att dömas indikerar det att bestämmelsen är avsedd att ta sikte på allvarligare fall av oönskat beteende. För tjänstefel kan det räcka med oaktsamhet för att någon ska kunna dömas för det brottet.
Exempel på ageranden i en offentlig upphandling som skulle kunna utgöra missbruk av offentlig ställning (tillsammans med att avsiktligt ge sig själv eller någon annan en otillbörlig förmån eller otillbörligt missgynna någon, samt att agerandet bryter mot lagen och att agerandet sker med uppsåt):
- att ställa krav som gynnar eller missgynnar en leverantör,
- att godta anbud som inte uppfyller alla krav eller att förkasta anbud som uppfyller alla krav,
- att delta i handläggningen av, eller beslut om, upphandlingen i strid med tillämpliga jävsregler, eller
- ändra ingångna upphandlade avtal utan att ha stöd för det enligt upphandlingsreglerna
Bestämmelsen om missbruk av offentlig ställning träffar brett inom den offentliga verksamheten, bland annat kan den aktualiseras i samband med överträdelser av upphandlings- och statsstödsreglerna. Bestämmelsen omfattar såväl tjänstemän och uppdragstagare i stat, kommun och region som förtroendevalda i politiska organ. Även detta är en skillnad i förhållande till bestämmelsen om tjänstefel, då ledamöter av en beslutande statlig eller kommunal församling inte kan dömas för tjänstefel för åtgärd som dessa vidtar i den egenskapen.
I förarbetena till den nya bestämmelsen lyftes offentlig upphandling och kommunalt stöd till enskild näringsverksamhet som några av flera områden där det ansågs nödvändigt att det finns en straffrättslig reglering för att motverka vissa beteenden. Däremot omfattas inte författningsreglerad stödgivning då sådan handläggning utgör myndighetsutövning och då omfattas av de bestämmelser som gäller för det brottet.
Det räcker inte med att en förvaltningsdomstol meddelar en dom som vinner laga kraft och som fastställer att en upphandling ska göras om, eller rättas, för att den inte genomförts i enlighet med tillämplig upphandlingslagstiftning för att någon ska kunna dömas för det nya brottet. På samma sätt kommer fastställandet av en överträdelse av statsstödsreglerna eller kommunallagens bestämmelser i övrigt i samband med exempelvis laglighetsprövning i sig inte att vara tillräckligt för att det ska vara fråga om ett straffbart agerande.
Vad krävs för att brott ska vara uppfyllt?
För att det ska föreligga ett brott enligt bestämmelsen behöver samtliga rekvisit i bestämmelsen vara uppfyllda.
Vad gäller att handlingen ska ha skett i strid med lag eller annan författning anger lagstiftaren i förarbetena till bestämmelsen att rena felbedömningar i fråga om att åtgärden skulle ha varit förenlig med lag eller annan författning faller utanför vad som är straffbart. Detsamma gäller situationer där det är osäkert vad som utgör gällande rätt eller när någon försökt men misslyckats att fullgöra sitt åtagande att agera i enlighet med lag eller författning. I det sammanhanget kan också lyftas att svensk praxis som rör offentlig upphandling och statsstöd innehåller många frågor där rättsläget är oklart.
Med ”någon annan” menas en annan person eller ett organ, till exempel ett företag, en stiftelse, en förening eller en kommun. Även åtgärder som vidtas för att gynna till exempel en vän, släkting eller ett lokalt företag, utan att gärningsmannen själv har någon nytta av åtgärden, omfattas.
Förmån avser både ekonomiska förmåner och sådana av icke-materiell art. Förmåner av ekonomiskt slag kan till exempel vara kontanter, ett fördelaktigt kontrakt, ett arvode, rabatter, upplåtelser av nyttjanderätt, arbetstjänster, provisioner, lån, borgensåtaganden och varukrediter. Andra förmåner kan vara exempelvis en anställning eller ett betyg.
Bedömningen om en förmån är otillbörlig ska göras med beaktande av samtliga omständigheter och utifrån det intresse som bestämmelsen avser att skydda. Utrymmet för att en förmån inte ska anses vara otillbörlig är enligt förarbetena till bestämmelsen litet i verksamheter där inslaget av offentlig maktutövning är stort, exempelvis inom rättsväsendet eller i andra verksamheter där förtroendeskadorna kan bli stora, som vid offentlig upphandling.
När det kommer till situationer där flera personer är involverade i olika led i en kedja, och vilken medverkan som krävs för straffansvar, anger lagstiftaren i förarbetena till bestämmelsen att en grundläggande utgångspunkt för straffrättsligt ansvarsutkrävande är att varje medverkande bedöms enligt det uppsåt (eller den oaktsamhet) som ligger denne till last. Det innebär enligt lagstiftaren att straff för gärningspersonen och andra medverkande ska fastställas individuellt och att det i de flesta fall kommer vara tydligt vem som ska ställas till svars för en gärning som ska uppfylla de kvalificerade ansvarsförutsättningarna som bestämmelsen uppställer.
Exakt var gränsen kommer att gå för ett straffbart beteende enligt den nya bestämmelsen kommer att få klargöras genom domstolspraxis.
Källhänvisningar
- 20 kap. 2 § brottsbalken (1962:700) (från och med 1 augusti 2026) – bestämmelsen om missbruk av offentlig ställning
- 20 kap. 1 § brottsbalken – bestämmelsen om tjänstefel
- prop. 2025/26:217, s.9-34 samt s. 49-53 – om bakgrunden till och innebörden av brottet missbruk av offentlig ställning
- SOU 2025:87 Straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel, se särskilt s.89-106 samt s. 277-292, s. 353-359 samt s. 427-432.
Mattias
Jurist
22 juni 2026
Fråga oss!
Vill du hellre diskutera din fråga? Ring 08-586 217 01Mån-tors kl. 9-11.
Under juni-augusti är Frågeservices telefon öppen tisdag och torsdag klockan 9–11 och chatten är öppen måndag, onsdag och fredag klockan 9–11. Under vecka 29–32 är Frågeservice helt stängt. Våra öppettider gäller på helgfria dagar.